Jag är både så förväntasfull och så rädd för dagen. Vad händer sen? Förhoppningsvis har jag sommarjobb och sen kommer jag in på den högskolelinjen jag vill i höst. Då blir det minst tre år till i skolvärlden. Sen ska jag flytta hemifrån någon gång med. Ingenting är bestämt och det är ganska skönt men på något sätt ändå inte. Jag har ingen "trygg värld" att gå tillbaka till i slutet av augusti - tillbaka till skolan. Nej, den tar slut den fjortonde juni. Sjukt.

 

Om jag ska summera mina tolv år i skolan så är jag nöjd. Jag är nöjd med alla lärare jag haft genom åren, alla mina skolkamrater som fått stå ut samma saker som jag, alla kompisar jag fått genom skolan, all kunskap som jag besitter, alla roliga praktikplatser jag fått vara på - allt. Alla medgångar och motgångar har fått mig till den människan jag är idag. 

 

Allt förarbete nu innan ska bli kul med. Allt planerande, alla inköp, alla pengabrister och alla möjligheter. Än så länge har jag en balklänning, en studentklänning, en studentmössa, en biljett till balen och en biljett till efterfesten. Utgifterna som är kvar är desto fler men jag tror att i slutändan så kommer allting att ha varit värt det.  Även om det tar emot just nu så ser jag fram emot det. Allt är bara tillfälligt. Samma sak var det till körkortet - allt pluggande och alla kostnader tog emot men idag är jag så glad över att ha körkortet och kan ta bilen om jag skulle vilja och åka någonstans. Allt är bara tillfälligt.

Jag ser bara positivt både nu och framåt. Jag tror att framtiden kommer bli vad man gör den till och jag tänker göra det jag vill. Sen har man alltid med och motgångarna på vägen, men det får man räkna med. Jag ser positvit och då kommer det även att bli positivt!